Inte kan få svårt med flickvän

En liten guide i 10 steg för att må riktigt riktigt dåligt

2019.07.14 11:40 pehrs En liten guide i 10 steg för att må riktigt riktigt dåligt

Känner du att du börjar må lite bra så här i sommartider? Att livet känns lite lättare än vanligt? Oroa dig inte, du har nog bara råkat få lite endorfiner i onödan. Det är lätt hänt på sommaren. Därför kommer här en guide i 10 steg till hur du säkerställer att du blir passiviserad och mår riktigt riktigt dåligt lagom till att hösten och mörkret smyger in.

Steg 1: Minimera fysisk aktivitet
Se till att du rör dig så absolut lite som möjligt. Bästa är om du kan hålla dig till din säng. Sov, ät, arbeta och ha din fritid i sängen. Fysisk aktivitet triggar igång belöningssystemet i hjärnan. Så lite som 5 minuters promenad ökar välbefinnande i upp till ett dygn. Uber Eat finns för att du skall slippa det.

Steg 2: Sov som en skiftarbetare
Se till att förskjuta sömnen flera timmar varje natt. Bäst är om du kan sova över stora delar av dygnets ljusa timmar, och vara aktiv på natten, för då får du också möjlighet att slåss med hormonet melatonin som försöker synka din sömn till dygnet. Störd sömn leder till en stor mängd hälsoproblem, och tröttheten hindrar dig effektivt från att göra saker.

Steg 3: Ta inte hand om din kropp
Ät bara mat med stora mängder socker och fett, helst snabbmat eller frysmat. Anpassa inte maten efter din fysiska aktivitet. Undvik grönsaker och frukt. Genom att inte vara fysisk aktiv, sova på udda tidpunkter, och äta obalanserat, så kommer du få hälsoproblem. Se till att de inte behandlas. Låt mindre krämpor vara en ursäkt för att undvika allt.

Steg 4: Gör dig av med dina vänner
Ställ extremt höga krav på dina vänner och släktingar. Se till att alla relationer enbart sker på dina villkor. Om någon bjuder på något, ställ krav. Bjud aldrig själv på något, utan att ha säkerställt att du får saker i gengäld. Detta kommer effektivt slå sönder relationer som skulle kunna ge dig stöd. Skaffa absolut inte en hobby som ger naturlig kontakt med andra likasinnade. Pojk- eller Flickvän skall vara minst fotomodell, miljonär och kärnfysiker för ett ens komma på tal.

Steg 5: Bygg ditt liv kring konstant uppkoppling
Tillbringa 100% av din vakna tid med någon form av uppkopplad enhet. Se till att du har push-notiser på allt. Om det inte plingar flera gånger i minuten så missar du just nu något. Prioritera ALLTID att undersöka varje gång något händer på nätet. Detta kommer avbryta alla andra aktiviteter, och hindrar dig från att nå någon form av flöde (en. "flow") i det du gör.

Steg 6: Fokusera på konflikter
Konflikter är ett utmärkt sätt att bygga upp stresshormoner. Så skaffa dig konflikter, och fokusera på dem in i absurdum. Konflikter på nätet är utmärkta, särskilt politik finns det alltid någon du kan ha en konflikt med, men bäst är meningslösa konflikter med människor omkring dig. Var upprörd över att grannens barn leker på gräsmattan så att det stör din sömn kl 4 på eftermiddagen, men gör inte något åt det. Låt konflikten ligga och gnaga så länge som möjligt. Skriv arga brev till kommunen om utformningen av lyktstolparna. Fokusera den energi du har på detta.

Steg 7: Ha oordning omkring dig
Har du följt de första sex stegen så mår du nog ganska dåligt, men det är viktigt att säkerställa att du inte kommer ur situationen. Ett bra sätt att göra det är att ha ordentlig oordning omkring dig. Gör det svårt att göra någonting över huvud taget. Se till att all aktivitet i hemmet kräver att du börjar med timmar av städning. Se till att alla papper är i en röra, så att du inte kan hitta det du behöver. Ha inte telefonnummer eller kontakter samlade. Ha inte en kalender där du kan anteckna viktiga datum. Genom en ordentlig röra så blir du lätt helt passiviserad och kan undvika att göra saker som riskerar att få dig må bättre.

Steg 8: Sätt orealistiska mål
Varje gång du känner att du vill göra något åt din situation, sätt orealistiska mål. Det skall inte vara "Jag skall ringa min pappa idag och prata en stund", utan "jag skall ringa alla mina kompisar från gymnasiet och grundskolan". Det skall inte vara "Jag skall städa toaletten" utan "Jag skall städa hela lägenheten, sortera alla papper, springa 10 km och sedan aldrig mer stöka till det". Genom att sätta orealistiska mål så kan du säkerställa att du misslyckas.

Steg 9: Fokusera på hur dåligt du mår
Älta hur dåligt du mår. Se det hela som en obotlig sjukdom som har drabbat dig, och du inte kan göra något åt. Anta att alla andra människor alltid är framgångsrika, lyckliga och mår bra. Ha alltid hur dåligt du mår, både psykisk och fysiskt, som en ursäkt för att inte göra saker. Ju mer du kan passivera dig själv, desto bättre.

Steg 10: Sök aldrig hjälp
När du väl har tagit dig hela vägen till botten, se till att inte söka hjälp. Ta absolut inte hjälp av någon att städa upp ditt hem. Ta inte kontakt med en läkare för att reda ut dina hälsoproblem. Försök inte knyta an till vänner och släktingar. Det kan trotts allt vara vägar ut ur situationen. Ensam är stark!

Edit: Detta hittade jag när jag gick igenom lite gamla anteckningar från en föreläsning. Basen är Randy Pattersons bok "How to be Miserable: 40 Strategies You Already Use". CGP Grey har, som några påpekat, gjort en bra video av samma material, som förklarar det mycket bättre än jag gör. Inget av det är särskilt revolutionerande, det är sådant man lär sig i en grundkurs i psykologi. Men förhoppningsvis hjälper det någon.
submitted by pehrs to sweden [link] [comments]


2019.02.06 18:46 throwswedishdude Behöver skriva av mig ang jobb

Har vart anställd via ett bemanningsföretag ( förkortas BF framöver) i 19 månader. Haft kontrakt som varat mellan 1-6 månader och uppdaterats när slutdatum närmat sig. Har vart på 2 st arbetsplatser. Fick nu förlängt igen :(
Uppdrag 1 varade i 13 månader, det tuffaste jobbet jag vart med om. Mycket svårt att hitta folk som orkar med. Körde på med mycket övertid eftersom lönen var tvungen att byta pga hälsoskäl. Lämnade stället på god basis och var välkommen tillbaka att jobba extra om det skulle behövas.
Uppdrag 2 som är pågående är hos ett kanon företag. Kan tänka mig jobba där några år tills jag vet vad jag vill göra, trivs jättebra. Har legat bra till i prestationen och chefer samt personal är nöjda. Jobbat 50-60 timmar i veckan sen November. Hoppades på att få en fastanställning eftersom ett flertal av ordinarie personal slutat sen jag började. Vet att dem kommer anställa några av oss på bemanning.
Är mellan 25-30 år och bor fortfarande med föräldrarna. Har sökt lägenheter men ingen vill ha mig som hyresgäst eftersom jag har osäker inkomst. Mina ködagar räcker gott och väl till hos en hyresvärd men måste ha inkomst 6 månader + i framtiden.
Försökte ordna nytt jobb för 1 år sedan men efter 5 intervjuer valde de en annan sökande. Fick mycket skit ifrån BF. Har sökt en del annat men är mest skitjobb.
Uppskattar och älskar mina föräldrar men deras relation är rätt svajig just nu. Negativiteten ifrån de har spridit sig till mig. Vill bara flytta ut och påbörja mitt vuxna liv. Skaffa flickvän, ta MC-kort , slippa pendla så långt varje dag.
Orkar inte jobba övertid mer. Har levt som en eremit i snart 2 år nu och knappt träffat mina vänner. Trött varje dag, orkar bara gamea på helgerna.
Träffar min kontaktperson hos BF imorgon förmodligen, funderar på att säga upp mig och sticka utomlands och jobba lite samt läsa klart CCNA (IT-certifikat).
Ville mest skriva av mig, gillar att skriva. Min blogg har vart död sen 2008.
Vad hade ni gjort i min situation?
submitted by throwswedishdude to sweden [link] [comments]


2018.12.28 20:01 Olmnki33 [Seriös] problem med sjuk pappa. Vad kan jag göra?

Han har en del allvarliga problem med hälsan och var inne på sjukhuset i år. Sjukskriven. Han bor cirka 2.5 timmar från mig och har ingen släkt eller vänner i närheten som kan hjälpa honom. Nu bor han med en kvinna som är hans flickvän men hon är alkoholist och hjälper knappt. Han mår ej bra av detta.
Själv så pluggar jag för fullt och har mitt egna liv. Jag känner mig ganska maktlös då jag inte vet hur jag kan hjälpa honom på ett bra sätt. Han skulle behöva flytta till staden där jag bor men han har inte pengar och det är svårt att få lägenhet. Jag är rädd att han inte kommer leva många år till, och då är han inte så gammal heller.
Vad skulle ni göra i denna situation?
submitted by Olmnki33 to sweden [link] [comments]


2017.12.18 11:14 xLucaV Är du en optimist eller pessimist?

1 Allt går bra på Island
Du visste säkert att Island är kontrasternas land med vulkaner och is, heta källor och glaciärer, hästar och fyrhjulsdrivna jeepar. Kanske vet du också att huvudstaden Reykjavik är liten, men ändå trendig som en världsmetropol. Men det finns mycket som gör Island ännu mer exotiskt. Här delar både islänningar och Islandsresenärer med sig av tips och fakta om Island som du kanske inte har hört tidigare.
Gott Nytt År! Islänningar har sena vanor och de gillar att fira och festa. Nyårsaftonen är den vildaste festen på året. Men vid tolvslaget är alla ännu hemma för att kolla in Reykjaviks fenomenala fyrverkeri. Först efter det går folk ut på stan och festen fortsätter hela natten. – Trine, Norge
Jämställdhet och respekt. Island var det första landet i världen som valde en kvinnlig president. Detta skedde redan år 1980. Islänningarna är föregångare även i andra samhällsfrågor. När det isländska parlamentet röstade om homoäktenskap år 2010, blev resultatet 49-0. De första som gifte sig var den dåvarande statsministern Jóhanna Sigurdsdóttir och hennes flickvän, författaren Jonina Leosdottir. – Satu, Finland
Bassänghäng. Det finns många varma källor på Island och därför finns det mysiga utomhusbassänger i varje liten by. Det är billigt att bada i dem och det är där isländska ungdomar brukar träffas och umgås efter skola och studier. Man kan bada utomhus året om, för vattnet är så varmt. – Audur, Island
Världens äldsta burgare. Island drabbades av en svår ekonomisk kris år 2008 vilket ledde till att till och med McDonald’s gick i konkurs på Island! Hjörtur Smarason köpte en hamburgare som han sparade på en hylla i garaget. När han tog fram den några år senare såg den likadan ut! Nu kan du följa med hamburgarens förruttnelseprocess i en livestream på nätet. Ser den fortfarande ätbar ut? – Snaefridur, Island
Varning för släkten! Island har bara drygt 300 000 invånare och därför är många släkt med varandra. För att vara säker på att man inte råkar gå på dejt med en släkting finns det en praktisk app som heter Íslendingaapp. Där kan man snabbt kolla att man inte raggar upp sin kusin. – Gunnar, Island
þetta reddast! Det här ordspråket fångar Island i ett nötskal. Det betyder att allting ordnar sig till slut. Livet kan vara tufft på en liten ö med svårt klimat men trots det har islänningarna utvecklat en förvånansvärt avslappnad mentalitet. När islänningar står inför problem litar de på att allt kommer att gå bra: är det vulkanutbrott, har du tappat ditt pass, har ekonomin kollapsat? Oroa dig inte: þetta reddast. – Christoffer, Sverige
-3:26 Ordlista Tips
2 Optimist eller pessimist?
Är glaset halvtomt eller halvfullt? Svaret på den här klassiska frågan avslöjar om du tänker optimistiskt eller pessimistiskt. Gör det här testet genom att placera in dig på skalan mellan påståendena och fundera på hurdan livssyn du har.
Tillit Optimister litar på människor och tror på att folk är goda innerst inne. Det är lätt för dem att få nya vänner och bekanta. Pessimister kan vara misstänksamma mot nya människor och de är ganska reserverade av sig.
Jag litar på människor Jag är misstänksam mot människor
Inställning till livet Det finns mycket ondska i världen, men det finns mycket godhet också. Optimisten ser det goda i världen och hos sina medmänniskor, men kan ibland vara lite naiv och blåögd. Den pessimistiskt lagda personen fokuserar mer på det negativa. Hen brukar förhålla sig också till goda nyheter med att säga “Ja, ja, men….”
Allt är bra i världen Allt är dåligt i världen
Avundsjuka Optimister är inte avundsjuka på andra. De har förmågan att känna glädje över andras framgångar och tycker att det finns en obegränsad mängd lycka i världen. Pessimister jämför sig ständigt med andra. De är rädda för att det går dåligt för dem om det går bra för andra. De tror inte att lyckan räcker till alla.
Jag är sällan avundsjuk Jag är ofta avundsjuk
Motgång När optimisten råkar ut för motgångar, tänker hen att det snart blir bättre. ”Jag är lite skoltrött, men snart blir det lov och då kan jag vila upp mig”. Om någonting går dåligt för pessimisten, tappar hen hoppet och vill bara lägga av. ”Jag är skoltrött och det kommer säkert att bli värre under vintern”.
Jag har lätt att komma över motgångar Jag har svårt att komma över motgångar
Framgång När optimisten lyckas med något, tänker hen att det beror på hårt arbete, begåvning och andra goda egenskaper. Pessimisten tenderar däremot att tänka att det bara är tur när hen lyckas t.ex. på ett prov.
Framgång beror på skicklighet Framgång beror på tur
De flesta av oss har säkert både optimistens och pessimistens egenskaper. Men hurdana vi verkligen är vet vi först när livet sätter oss på prov. Hur vi hanterar motgångar och stressande situationer påverkas av uppväxt, personlighet och tidigare erfarenheter. Forskning visar att det är mer hälsosamt att vara optimistiskt lagd. Eftersom optimism både är en attityd och ett personlighetsdrag är det lätt att tro att det är en medfödd egenskap. Men ingen panik – enligt forskare kan man lära sig att se positivt på livet.
-3:29 Ordlista Tips
FOKUS syn på livet
elämänkatsomus en livsåskådning, -en, -ar, -arna 2; Vad har du för livsåskådning?
en livsuppfattning, -en, -ar, -arna 2
näkemys jstak en syn, -en, -er, -erna 3 på ngt Vad har du för syn på livet? olla jtak mieltä tyck/a, -er, -te, -t II Vad tycker du är meningen med livet? olla jtak mieltä an/se, -ser, -såg, -sett IV Vad anser du om ateism? uskoa jhk tro, -r, -dde, -tt III på ngt [tru:] Tror du på Gud? usko tro, -n [tru:] Är din tro viktig för dig? uskonto en religion, -en, -er, -erna 3 [reli(j)u:n] Vad betyder religion för dig? Världsreligionerna
kristinusko kristendom, -en [kristendum] kristitty en kristen, (de) kristna islam islam (tpm) muslimi en muslim, -en, -er, -erna 3 hindulaisuus hinduism, -en hindu en hindu, -n, -er, -erna 3 buddhalaisuus buddhism, -en buddhalainen en buddhist, -en, -er, -erna 3 juutalaisuus judendom, -en [jʉ:dendum] juutalainen en jud/e, -en, -ar, -arna 2
Andra substantiv
agnostikko en agnostiker, -n, -, -na 5 arvo, arvostus en värdering, -en, -ar, -arna 2; ett värde, -t, -n, -na 4 asenne jhk en attityd, -en, -er, -erna 3 till ngt; en inställning, -en, -ar, -arna 2 till ngt ateismi ateism, -en ateisti en ateist, -en, -er, -erna 3 elämänfilosofia en livsfilosofi, -n, -er, -erna 3 elämänkysymys en livsfråg/a, -an, -or, -ona 1 elämänohje en levnadsreg/el, -eln, -ler, -lerna 3 elämän tarkoitus meningen med livet etiikka etik, -en hyvä (asia) det goda [gu:da] jumala en gud, -en, -ar, -arna 2 [gʉ:d] jumalanpalvelus en gudstjänst, -en , -er, -erna 3 [gʉdstʃenst] / [gʉdsçenst] kasvissyöjä en vegetarian, -en, -er, -erna 3 kirkko en kyrk/a, -an, -or, -orna 1 [tʃyrka] / [çyrka] käsitys jstak en uppfattning, -en, -ar, -arna 2 om ngt maailmankuva en världsbild, -en, -er, -erna 3 [vä:rds-] mielipide jstak en åsikt, -en, -er, -erna 3 om ngt moraali moral, -en olemassaolo tillvaro, -n [tilva:ru] omatunto ett samvete, -t paha (asia) det onda [unda] pahuus ondska, -n [un(d)ska] periaate en princip, -en, -er, -erna 3 rippikoulu en skriftskol/a, -an, -or, -orna 1 [-sku:la] (sr); konfirmationsundervisning, -en (rr) [konfirma(t)ʃu:ns-] rukous en bön, -en, -er, -erna 3 seurakunta en församling, -en, -ar, -arna 2 skeptikko en skeptiker, -n, -, -na 5 taikausko en vidskepelse, -n [vi:dʃe:pelse] tiede vetenskap, -en usko kohtaloon en ödestro, -n [-tru:] uskonnonvapaus religionsfrihet, -en [reli(j)u:ns-] vakaumus en övertygelse, -n, -r, -rna 3 vegaani en vegan, -en, -er, -erna 3 veganism veganism, -en
Verb
arvostaa uppskatt/a, -ar, -ade, -at I epäillä jtak tvivl/a, -ar, -ade, -at I på ngt erota kirkosta gå IV ur kyrkan [tʃyrkan] / [çyrkan] harjoittaa uskontoaan utöva I sin religion [reli(j)u:n] hyväksyä acceptea, -ar, -ade, -at I [aksepte:ra]; godkän/na, -ner, -de, -t II [gu:dtʃenna] / [gu:dçenna] kuulua kirkkoon höra II till kyrkan kyseenalaistaa ifråga/sätta, -sätter, -satte, -satt IV käydä kirkossa gå IV i kyrkan päästä ripille bli IV konfirmead, -at, -ade rukoilla (Jumalaa) be, ber, bad, bett IV (till Gud) suhtautua jhk föhålla, -håller, -höll, hållit IV sig till ngt tulla uskoon bli IV troende (tpm); bli frälst, -, -a
Adjektiv
avarakatseinen vidsynt, -, -a [vi:dsy:nt] ei-uskovainen icke-troende (tpm) [ikketru:ende] ei-uskonnollinen icke-religiös, -t, -a [ikkereliʃö:s] epävarma jstak o/säker, -säkert, -säkra på ngt [u:se:kär] hengellinen andlig, -t, -a kirkollinen kyrklig, -t, -a [tʃyrklig] / [çyrklig] maallistunut sekularisead, -at, -ade merkityksellinen meningsfull, -t, -a merkityksetön meningslös, -t, a moraalinen moralisk, -t, -a pyhä helig, -t, -a skeptinen skeptisk, -t, -a taikauskoinen vidskeplig, -t, -a [vi:dʃe:plig] tieteellinen vetenskaplig, -t, -a uskonnollinen religiös, -t, -a [reliʃö:s] uskovainen troende (tpm) [tru:ende] varma jstak säker, säkert, säkra på ngt yliluonnollinen övernaturlig, -t, -a

submitted by xLucaV to sweden [link] [comments]


2017.07.20 16:55 TallTiny Aftonbladets artikel om spelarna i ÖFK

Östersund är 90 minuter ifrån att slå ut Galatasaray i Europa League. Därmed kan ”Östersunds Eminem”, han som äter hamburgare eller pizza på matchdag och ”Sveriges största mytoman” fullborda en praktskräll. Här avslöjar Brwa Nouri och Tom Pettersson hemligheterna om spelarna i Östersunds FK.
Aly Keita
Position: Målvakt. Ålder: 30. Kommentar: ”Snubben bor längst bort ifrån arenan, men ringer ändå varje person i laget varenda dag och ber om skjuts. Och allt detta är för att han inte orkar ta sitt egna körkort, folk börjar nog bli rätt trötta på honom ...”
Andreas Andersson
Position: Målvakt. Ålder: 26. Kommentar: ”Han tror att Borås är världens finaste ställe i världen, men det vet ju alla att det inte är. Det är världens regnigaste ställe, inte finaste. Borås är ju en förort till Göteborg.”
Tom Pettersson
Position: Försvarare. Ålder: 27. Kommentar: ”Det är lite som med Andreas. Tror att Trollhättan är centrumet i världen. Kallar Trollhättan för Trollywood efter Hollywood. Det är något med de där västkustpojkarna, jag tror inte att de kan något alls om övriga världen. Är dock jäkligt musikalisk, vi hade någon musiktävling men han kunde alla låtar efter två sekunder, typ, så han vann rätt klart.”
Sebastian Lundbäck
Position: Mittfältare. Ålder: 20 Kommentar: ”En egen produkt från Östersund som är ganska tyst och lugn. Hänger mycket med Curtis Edwards och sin flickvän. Är ett stort Arsenalfan, så han har det ju tufft som ni säkert förstår.”
Darijan Bojanic
Position: Mittfältare. Ålder: 22. Kommentar: ”Han tror att Gislaved är en förort och världens ghetto. Han tror att Gislaved är som Brooklyn och att han själv är ett ghettobarn. Men det är man ju förstås inte om man kommer från Gislaved ... Njuter också av pannkakor.”
Douglas Bergqvist
Position: Försvarare. Ålder: 24. Kommentar: ”Tror stenhårt på Conor McGregor i fajten med Mayweather här snart. Men det är nog för att han själv tror att han är en MMA-fajter. Han är lite stark, det ska han ha, men han överskattar nog sin egen styrka lite väl mycket.”
Jamie Hopcutt
Position: Mittfältare. Ålder: 25. Kommentar: ”Lagets stora vinnarskalle. Blir seriöst sur om han förlorar i sten-sax-påse. Typiskt engelskt. Är en otroligt duktig fotbollsspelare dock som kommit tillbaka efter sin brutna fot.”
Alhaji Gero
Position: Anfallare. Ålder: 23. Kommentar: ”Vid blotta ögat kan man tro att han är stor och farlig. Men det här är en enda stor nallebjörn. Väldigt gullig människa och inte alls så farlig som han ser ut. Man vill bara krama honom och han har väldigt lätt till skratt.”
Hosam Aiesh
Position: Mittfältare. Ålder: 22. Kommentar: ”Lagets store mytoman. Jag skulle nog kunna säga att det är Sveriges störste mytoman. Han hävdar att han var ute och joggade första gången när han var fem månader gammal. Det är ju förstås ingen som tror på honom.”
Johan Bertilsson
Position: Mittfältare. Ålder: 29. Kommentar: ”Lagets blyger. Säger inte så mycket och tar inte så stor plats. Man vill mest bara krama honom för han är så extremt snäll. Kanske för snäll till och med.”
Ken Sema
Position: Mittfältare. Ålder: 23. Kommentar: ”Har precis tagit sitt körkort efter att tidigare ha kuggat teoriprovet fem gånger. Är extremt stolt över sitt nya körkort vilket man kanske inte borde vara om man kuggat teorin fem gånger innan. Är den som hämtar Aly Keita nu, åkte mycket med Ronald Mukiibi innan.”
Ludvig Fritzson
Position: Mittfältare. Ålder: 21. Kommentar: ”Hans tjej bor i Luxemburg där hon pluggar, tror jag. Det är väl ganska speciellt och han åker dit lite då och då. Om han inte är i Luxemburg så är han hemma i Värmland och pratar värmländska. För det är han väldigt bra på.”
Bobo Sollander
Position: Försvarare. Ålder: 32. Kommentar: ”Kallas Mr. Östersund av alla här uppe, men för mig är han Mr. Jobbig. Men heter man Bobo är man fan kung, det är ett kungligt namn.”
Curtis Edwards
Position: Mittfältare. Ålder: 23. Kommentar: ”Hämtades ju från skogen i division 5 eller något. Han är en av dem mest talangfulla spelare jag träffat, trots att han inte bryr sig överhuvudtaget om sin talang. Äter bullar, godis och dricker Fanta hela tiden. På matchdagar äter han pizza eller hamburgare, men är ändå den bäste i var och varannan match. En riktig gottegris.”
Dennis Widgren
Position: Försvarare. Ålder: 23. Kommentar: ”(Ett långt skratt) ... Dennis. Det är min (Brwa Nouri) rumskamrat, men det är svårt att få kontakt med honom. För han sitter både med sin iPhone och iPad samtidigt och letar nyheter. Det är nyhetssajter, Twitterflöden och allt möjligt. Han tror att han missar något viktigt om han inte är inne varannan minut. Heter även Trond i mellannamn.”
Gabriel Somi
Position: Försvarare/mittfältare. Ålder: 25. Kommentar: ”Lagets mest fåfänga. Fixar håret flera gånger om, norpar ögonbrynen och försöker vara allmänt fräsch. Brukar ofta prata om hur mycket han älskar Södertälje – trots att han är från Örebro ...”
Fouad Bachirou
Position: Mittfältare. Ålder: 27. Kommentar: ”Lagets baguette. Älskar allt som har med Frankrike att göra. Hans ögon är väl typ blåa-vita-röda, precis som flaggan för Frankrike är det enda han pratar om. Är, precis som Edwards, en gottegris och älskar sin Nutella.”
Brwa Nouri
Position: Mittfältare. Ålder: 30. Kommentar: ”Han skriker skithögt varje gång han gäspar så då gäller det att inte vara i närheten. Blir även som ett barn på julafton varje det serveras stuvade makaroner och falukorv till lunch.”
Ronald Mukiibi
Position: Försvarare. Ålder: 25. Kommentar: ”Världens segaste människa. Kallas för Mr Chill i laget. En normal dag för Ronald ser ut som så att han tar två och en halv timme på sig att sätta på sig strumporna. Tre timmar för t-shirten, fyra timmar för byxorna och andra halvan av dagen går åt till att äta. Är så otroligt långsam.”
Samuel Mensah
Position: Försvarare. Ålder: 28. Kommentar: ”Lagets instagrammare. Det enda han gör att ta bild i olika vinklar och ljus. Tycker själv att det blir jättebra bilder, men det råder det delade meningar om.”
Sotirios Papagiannopoulos
Position: Försvarare. Ålder: 26. Kommentar: ”Otroligt hungrig människa som äter hur mycket som helst. Tar även massage två gånger per timme och det är inte för att han är skadad alltså. Han har bra fysisk status och tar väl hand om sin kropp.”
Saman Ghoddos
Position: Anfallare. Ålder: 23. Kommentar: ”Om Hosam Aiesh är lagets mytoman så är Saman lagets kryddare. En helt okej historia kan bli överdrivet rolig och sjuk, men nystar man i det är det inte ens hälften som stämmer. Han tycker om att krydda helt enkelt. Tycker även själv att han ser väldigt bra ut, men det råder det också delade meningar om ...”
Tim Björkström
Position: Försvarare. Ålder: 26. Kommentar: ”Lagets Eminem. Han är rappare och det trodde man inte om en kille från Tyresö, men det är ett välkommet inslag i vår lilla blandning i Östersund.”
submitted by TallTiny to Allsvenskan [link] [comments]


2016.09.26 15:25 konaya Hur halva Gröna Lund fick för sig att jag vilseleder svensk ungdom med politisk extremism.

Rent spontant känns det som om detta inlägg skulle platsa i vad jag trodde att /pinsamt skulle vara, men den verkar vara nedlusad med videoklipp och åtminstone på sistone helt tom på personliga historier, så jag försöker här i stället. Eventuellt översätter jag och korspostar till /TIFU, men själva svenskheten är svåröversatt.
Den gångna helgen var den sista öppna helgen för i år, och därför kändes det dumt att inte gå på Gröna Lund med familjen, som består av mig och min flickvän med sjuårig son.
De flesta saker åker vi tillsammans, men det finns en attraktion som flickvännen avskyr: Twister. Jag kan förstå henne; byggd delvis i trä bjuder Twister på en väldigt skakig och slamrig åktur. Grovhuggenheten ingiver en viss charm, och den är kul att åka, men inte fan är det behagligt. Sonen älskar den dock, och jag tolererar den; sålunda är det med oss två ensamma i kön till Twister som detta utspelar sig.
När vi är väldigt små utgörs vår personlighet i huvudsak av intryck som mer eller mindre slumpartat har fastnat i oss, och som vi försöker göra vett av och imitera efter bästa förmåga. Med tiden blir vi allt bättre på det där, och vi sammanlänkar allt längre sambandskedjor. Således kom det sig att sonen efter en stunds för honom ovanlig tystnad kommer till slutet av kedjan och ställer Frågan För Dagen:
—Donald Trump är farlig, va?
»Attans, hur gör jag nu?» tänkte jag. Vetenskap klarar jag av, men hur förklarar man Förenta Staterna för en sjuåring? Jag är själv inte så överdrivet förtjust i ämnet, men jag vill inte låta detta färga av sig på honom. Politik är personligt. Medan jag rådbråkade min hjärna efter ett bra svar kommer följdfrågan:
—Det skulle vara farligt om han blev statsminister, va?
»Aha, ett faktafel» tänker jag med en viss lättnad. En ände att börja i. Nu gäller det att försöka att vara objektiv.
—Han skulle bli president i så fall, inte statsminister, korrigerade jag vänligt.
Efter en halv sekunds tvekan – »är det tillräckligt objektivt? Ja, ingen kan med grund hävda att Trump är bra på diplomati, så utrikesrelationerna lär ju fara åt helvete om inte annat» – tillade jag:
—Många människor kommer att få det sämre om han blir president.
Stora ögon till svar, men någonstans där inne kunde skönjas en triumfgnista, som om han fick någonting han själv hade klurat ut bekräftat.
—Kommer folk att dö?
—Förmodligen. Det är svårt att veta exakt vad som skulle hända, men många personer tror att de saker han vill göra skulle vara mycket farliga.
Att formulera sig inför en sjuåring är knepigt. Det får inte vara för enkelt, för då är det nedlåtande och dessutom inte speciellt stimulerande, men det får heller inte vara så svårt att de inte kan ta till sig informationen. Idealiskt är det om man kan konstruera ett svar som nästan är för svårt, för då får man en stund att återhämta sig innan de har smält svaret och kommit på en minst lika svår följdfråga. Tyvärr lever vi inte i en idealisk värld …
—Kommer vi att dö? kom frågan direkt.
—Vi? ekar jag, förvirrad.
—Ja, när bomberna faller. Dör vi då?
»Vad har han fått för sig nu då? Är detta resultatet när man häller Bolibompa, Stjärnornas krig och Rapport i en sjuårings hjärna och låter jäsa?» Jag skulle just dra till med något lättsamt för att styra konversationen mot lugnare vatten när jag kastade en blick på honom. Han stod där, armarna utefter sidorna, nävarna halvt knutna, ryggen något böjd, axlarna stela, blicken stadig men jagad. En sjuårings panna läggs inte så enkelt i veck, men muskelanspänningen fanns där. Han var orolig, på riktigt. Det här kunde jag inte skämta bort.
—Du, sade jag, och fattade honom om skuldrorna för att få bättre kontakt med honom. Du. Inga bomber kommer att falla här. Folk kanske får det sämre, men du och jag kommer inte att påverkas, och inte mamma heller. Det finns ingenting för Donald Trump att hämta här, eller att bomba. Vi är säkra.
—Men om? Han slappnade av lite, men endast lite. Vad gör vi om det faller bomber?
—Då finns det skyddsrum, utbrast jag på ren reflex. Där är vi säkra.
—Men tänk om det är fullt?
Okej, det var kanske inte hit jag ville komma, men fungerar det för honom så …
—Det blir inte fullt. Det finns ett skyddsrum jättenära, utefter gatan. Jag visar dig sedan. Du tar mamma och springer dit, så får ni plats. Det är säkert.
Därifrån gled konversationen in på proviantering och andra sidofrågor, och han kändes lite lugnare. Vid det här laget var det snart vår tur att åka. Just när vagnen rullade in för av- och pålastning fick han syn på mamma, som stod på andra sidan stationen vid utgången och vinkade. Med en sjuårings entusiasm och blåögdhet inför de finare detaljerna om svensk-amerikansk politik skiner han upp och ropar, inför hela folkhemmet så att det ekar i välfärden:
—MAMMA! konaya SÄGER ATT DU HAR FEL! DONALD TRUMP ÄR INTE FARLIG!
EDIT, en jävla månad senare: Gav jag inspiration åt denna artikel, tro?
submitted by konaya to swedishproblems [link] [comments]


2016.08.23 03:58 Morfinisnice Blev misshandlad igår (del 3)

Hej i natten, Sweddit! Detta är del 3 i storyn om de Coola Grabbarna på Gamla Väster™. Del 1 här, del 2 här.
TLDR av 1&2; blev oprovocerad attackerad av ett gäng pubertala pisshuvuden som hoppade ut bilen och bröt min käke för att jag knackade på fönstret till deras ghetto-Fiat (typ). Sjukhus i tre nätter, operationen gick bra, morfin är nice.
Jag gör egentligen detta för att skriva av mig lite frustration. Vet inte ens om det finns intresse fortfarande, internet is a fickle beast trots allt. Hoppas det är lugnt. Fan, man kanske ska börja blogga istället? Kan ni rekommendera nån plattform?
Först och främst så känns som att jag skriver ”tjejen”, ”min flickvän” etc lite för ofta, så från och med nu heter hon Ripley.
Okey så let’s go. Nu har jag varit hemma sedan torsdag förmiddag och inte gått ut sen dess. Inte för att jag är rädd eller något, men helt enkelt för att jag inte pallar. Blir sjukt trött av mina mediciner och har konstant pain i ansiktet (och bor i 6:e våning utan hiss!!). Tandställningen gnager mot stygnen inne i käften, min underläpp är fortfarande svullen som fan. Kan hellre inte öppna käften helt och denna fantastiska kombination gör att jag låter som en jävla dansk. Kunde alltså inte varit mycket värre ellerhur sweddit huehue (men for real, jag gillar danskar och Danmark).
Lite seriöst nu i början. Ripley pratade med polisen innan och fick två rätt så tråkiga nyheter:
1: Skiten är nedlagt. Det kom inte som något chock, direkt, men det är fortfarande sjukt jävla provocerande att folk kan göra som dessa kukungerna gjorde utan konsekvenser överhuvudtaget. För dem kommer detta vara en cool berättelse de kan skryta om till sina homies om hur de ”spöade svennen som disrespectade” (så jag ser för mig att de tänker). Haha joke’s on them, jag är inte ens svensk. Kjøtthuer.
2: Det räknas, enligt polisen, INTE som grov misshandel (!?). Jag bröt käken (x2) och fick flera sparkar och slag rakt i ansiktet av fyra personer medans jag låg på marken. Hade dem träffat fel ställe kunde jag ha dött. Om inte detta är grov misshandel, vad fan är det då? Det är riktigt jävla provocerande och jag känner mig förminskad… Eller något. Arg. Det tog dem under en vecka att lägga ner fallet och klassa det som ”vanlig misshandel” pga. ”inga vittnen” och antagligen resurser. 120k i dygnet för polishelikopter har de dock råd med…….
Någon som vet om jag kan göra nåt här? Kan man överklaga sånt som detta? Har ingen erfarenhet med polisanmälan och skit från innan. Nu får jag bara en bråkdel av försäkringspengarna som jag trodde jag skulle få. Jag kanske inte är berättigat till et skit, men det känns ändå lite värre än ”bara” misshandel. Och ersättning från Geto Boys är som sagt ute av bilden. Hade planer om att köpa mig lite materialistiska goods eftersom jag är sjukskriven i sex jävla veckor, men nu blir det bara en liten bonus till sparkontot istället. Visst, det är nice, men jag förväntade mer. Jaja, lifesize Vader-statyn och VR-glasses får vänta.
Polisen hörde min historia på akuten och jag signerade en fullmakt så att de fick tillgång till min sjukjournal. Dock gick de vidare för att jaga bilgrillare innan jag fick reda på hur allvarliga skadorna var. De kanske inte kollade journalen alls, innan de klassade fallet? Ripley ska bli uppringd av den som är ansvarig imorgon och ska "ligga påo hounom!". Skånska <3
Nu så.. färdig med ilskan. Skönt. Jag har testat lite olika soppor; kantarellsoppa, purjolök- och potatissoppa, rödlinssoppa med chili, kronärtskocksoppa och sparrissoppa. Linssoppan är favon! Kickar igång kroppen med lite chili. En annan anledning till att den är favon var att Ripley gjorde den lite vattnigare än normalt så den är enklare att få i sig. Får inte plats med en matsked i munnen, så måste äta med tesked. Har också ätit lite gröt och yoghurt. Dock svårt att beskriva hur mycket jag saknar fast föda. Alltså inte fast food.. Fast jo, fast food också. Satt och googlade falafel här om dagen för att pina mig själv. Och det har bara gått en vecka! Jesus, ge mig styrka! Men ja, jag saknar att tugga. Och öppna munnen. Äta godis och skrika till kidsen att rusha B.
Men herregud, Ripley gjorde føkkings OREO MILKSHAKE innan (hailcorporate). Det är seriöst det bästa jag har smakat i hela mitt liv.
Har också fått lite olika mediciner. Bland annat morfin ;) Nädå, vill bara understryka att jag skämtar lite när jag skriver så varmt om morfin. Don’t do drugs, kids! Är klar över hur enkelt man kan bli beroende av opiater och att det inte är något att skämta med. Så ta alla mina hyllningar med en nypa morfin. Äter också antibiotika, så öl är tyvärr en favorithobby som stryks från aktivitetsschemat dessa veckor.
Tiden går långsamt när man inte gör et skit annat än att kolla serier och spela spel. Men också rätt snabbt. För en vecka sedan låg jag på akuten liksom. Oavsett, för några dagar sen köpte jag Shadow of Mordor (hailcorporate2), det verkar bra. Assassins Creed i Middle Earth liksom, what’s not to love? Inte riktigt lore accurate om man bryr sig om sådant, men fortfarande et bra spel. Kör också mycket Rocket League och även lite Overwatch. Inte pallat CS än, även om en online league jag och mina polare är med i börjar om en vecka. Kanske nån får steppa in för mig i början, ingen av dem som fattar danska.
Tar gärna emot tips om bra scifi-böckefilmeserier samt brittiska deckarserier. Alla möjliga spel, men helst något enkelt äventyraktigt (som jag kan lena mig bakåt och spela).
Igen, ursäkta grammatiken, ge mig gärna feedback på felen som stör er mest. Detta är antagligen sista updaten. Tack för all support osv. Ni är grymma.
EDIT: UPDATE, UPDATE! Polisen hade alltså INTE kollat i sjukjournalen och skulle kolla över det nu. De tyckte det lät grovt och hade inte fått med sig att käken blev bruten. Hör av sig inom kort tid, sa han. Schysst kille, enligt Ripley.
submitted by Morfinisnice to sweden [link] [comments]


2016.02.21 01:09 iCantWaitForBeta Min kompis är eventuellt ihop med en tjej som inte kan hålla sina fingrar i styr.

När ni läser så lär ni förstå varför det är på ett throwaway account. Vill inte att någon inblandad i det här på någotsätt skall kunna knyta mig till denna historia! Iaf inte innan jag vet mer och verkligen kan ta rätt sida i den här jävla soppan.
Jag sitter i en jävla märklig situation.
En av mina bästa vänner har en flickvän som verkar gilla att prassla, kommer kalla henne slynan i denna text för att det skall gå att hänga med. Det har redan vid ett tillfället kommit fram att slynan vänstrat (ej legat, tror vi) med av våra bättre gemensamma vänner, detta har hon blivit konfronterad med och polaren valde att ta tillbaka henne, något jag inte stöttade men det är egentligen irrelevant.
Slynan i fråga har ett ganska jobbigt förflutet med våldtäkter och en frånvarande pappa och många vänner spekulerar i att detta är anledningen till hennes beroende av uppmärksamhet ifrån män, inte bara sin kille.
Jag har själv arbetat på samma arbetsplats som slynan och då har hon försökt sätta sig i mitt knä på en jobbfest, något jag avbröt direkt! Jag är dock inte helt hundra på varför detta skedde, det fanns en annan tjej på jobbet Mrs M, som tydligen hade fattat tycke för mig, kan Mrs M sagt något till slynan och slynan sedan försökt framkalla en reaktion i Mrs M genom detta beteende, jag upplevde att Mrs M glödde till lite extra efter detta. Inte nog med det har slynan visat nakenbilder på sig själv till mig trots att jag tydligt markerade att jag inte ville det, hon tryckte ändå upp telefonen med bilen i ansiktet på mig. På en fest har slynan och en annan tjej varit på mig om att pussa mig på kinden, jag sa även då nej dels för att jag inte vill att min polares tjej skall pussa på mig dels för att jag har flickvän. Till detta fick jag svaret, en puss är harmlös jag tror inte någon bryr sig? Varpå jag sade: Det skiter jag i, det är helt jävla onödigt! Sedan så fortsatte dessa 2 tjejer trakassera mig om den jävla pussen i 2 timmar. Tesen om uppmärksamhet av andra män tycks stämma.
Nu har en annan vän (Mr X) arbetat med slynan i något år eller två och då har det dykt upp mer intressant information. Men jag måste dela in denna info i 2 perioder, före incidenten och efter incidenten.
Före incidenten har jag fått höra att hon ofta lunchar och umgås med chefen på fritiden, de spelar fina med knuff tydligen, detta har jag fått vidimerat ifrån slynan att hon just spelar fia med knuff med chefen. Sedan skall han dessutom antingen ha betalat en bil åt henne eller givit henne ett lån på en bil runt 70 lök. Inte nog med detta så verkar det som att hon är lagerchef på företaget, i alla fall av hennes facebook sida att dömma, alltså svårt att avgöra om det stämmer eller inte, men om det stämmer är det märkligt i och med att arbetsmoral och engagemang inte är två ledord i denna människas liv.
Nu till incidenten! Mr X var jävligt driven på arbetet och arbetade ofta över för att få iväg ordrar det annars inte hade fixat. Till slut ledsnade han på slynans lathet, efter att de vägrade stanna kvar och hjälpa honom få iväg ordrar en fredag eftermiddag. Mr X konfronterade chefechefen med detta. Det slutade inte väl för honom, kort sagt han fick sparken! Jag måste bara nämna att detta är versionen jag fått av honom och inte någon annan! Han har kommit till jobbet påverkad med påstår tjejen i fråga. I alla fall det är tydligt att dom inte tycker om varandra i och med denna incident. Mr X inte bara ogillar utan rent av visar ett brinnande jävla hat emot slynan i och med att han beskyller henne för att ha blivit av med jobbet, jag vet dock inte om det är pga henne eller påverkan på jobbet, jag vet fan inte vilken version som stämmer ärligt talat. Mr X har efter incidenten också delgivit att hon skall ha varit på resor med chefen, nu senast skulle hon sagt till killen (min kompis) att hon reste med sina polare och till sina polare att hon reste med killen. Hon skall också ha sagt på jobbet att hon provat att ligga med 5 st ex bara för att se hur det är. Jag kan omöjligt veta om detta är sanningsenligt eller om det bara är historier spunna ur hat.
Detta är det jag vet i denna förbannade saga och jag har drabbats av extrema samvetskval över det här. Jag älskar den här kompisen som en bror och vill fan inte för något i världen att han skall leva med en sådan här jävla häxa till människa! Men samtidigt så har jag inga som helst konkreta bevis för någonting, utan bara en massa saker som pekar för att det kan stämma, det liknar en jävla konspirationsteori i princip, en som man tror relativt starkt på.
Som jag ser det så måste min vän få reda på det här om det stämmer men om jag berättar något och det visar sig att allt bara var lögner spunnet i hat så kommer jag förmodligen tappa en broder. Vilket är 100% oacceptabelt.
Vad hade ni gjort? Varför? Vad kan jag göra för att få mer info?
Skriv fan inte bara "säg det till honom" det hjälper inte mig ett jälva skit faktiskt. Kommer inte ens svara på sådan skit.
EDIT: Försökte editera för att göra det mer lättläsligt, blir bara värre. Sorry
submitted by iCantWaitForBeta to swedishproblems [link] [comments]


2015.12.23 12:56 ModestyIsAVirtue Hur skall man förhålla sig till sin alkoholiserade far?

Hej Sweddit! Lite bakrund till det hela då.
För 3 år sedan så började min pappa agera väldigt konstigt under kvällarna, han var lullig, gick inte att ha en vettig konversation med, och allmänt tramsig. Både jag (15år då)och mamma var väldigt naiva med det hela och gav inte en enda tanke på att han kanske hade ett alkoholmisbruk. Efter 2 års lullande från hans sida och bråkande från min sida (för jag kom inte överens med han för han var så jobbig/tramsig) så kom morsan på han med att halsa vin direkt från lådan, klockan 3 på en tisdag. Hon gav honom ett ultimatum: Käka antabus eller berätta för barnen, och om hon kommer på honom igen så kommer hon också berätta för barnen (jag och mina 2 storasystrar). Det gick 2 månader och sedan var han där igen, drack vin direkt från lådan. Då satt han och mamma sig ned med mig som var hemma, och berättade att han hade problem med alkoholen och käkade antabus. Hon berättade även att hon hade hittat flera tomma vodkaflaskor under en vedsäck (han sköter uppvärmningen av huset). Jag var måttligt chockad, men allting föll ändå på sin plats.
Jag märkte stor skillnad efter det dära samtalet. Pappa var en människa efter klockan 5 på eftermiddagen och stämmingen i huset blev avsevärt bättre då jag kunde hålla sams med honom. Efter ca 1 månad så slutade pappa med antabusen då den "mixades konstigt med hans blodtrycksmedicin".
Spola fram tiden ett halvår och mamma fyller 50. Vi barn hade köpt en resa för hela familjen till Rom i present. Hela resan blev snabbt dock väldigt jobbig då det första pappa gjorde när han kom ner var att köpa 3 liter heiniken på affären. De första 2 kvällarna blev mamma och pappa fulla, glömde sina saker på restaurangerna, och uppträdde väldigt tånårsaktigt. Jag sade till min äldsta syster som är läkare att jag tyckte att det var väldigt oansvarigt att dricka sådär med tanke på pappas alkoholism. Hon såg väldigt förvånande på mig och frågade vad jag menade... Tydligen så hade mamma skitit i att berätta till min syster att hennes man har alkoholproblem, trotts att hon lovade att göra det. När vi kom hem från resan så tvingade vi barn pappa att sluta med alkoholen annars kommer ingen av dom få vara med våra framtida barn. Dom tog på sig offerkoftan men gick ändå med på det.
Spola nu fram tiden ett halvår så har vi nutid. Förra veckan så hade vi besök av några grannar. Jag var inte hemma under kvällen men när jag kom hem så såg jag 10ish tomma 50cl ölflaskor stå på köksbordet. Igår så frågade mamma om jag kunde vara hemma och vara hundvakt på nyår för dom skall åka på nyårsfest hos ett par kompisar, som äger ett bryggeri...
Värt att tillägga är att från att jag var 17 och började gå på fester så har mamma konstant börjat skuldbelägga mig för att gå vara ute på helgerna eftersom hon och pappa vill "unna sig ett glas vin", vilket dom inte kan då dom måste hämta mig på kvällen då vi bor på landet (inga bussar).
Hur skulle ni förhålla er i min situation? Jag gillar verkligen inte vad dom håller på med. Dock är det ju deras liv, jag kan inte hindra dem. Jag tycker att det är oansvarigt av mamma och pappa att dricka då båda vet att minst en av dom har svårt att hålla sig borta från spriten när dom får chansen...
Hur skulle ni agera?
Uppdatering 2 oktober 2016: Jag har nu flyttat långt från mamma och pappa för att studera, samt komma ifrån dem. Några veckor innan jag flyttade så uppmärksammade jag att pappa var sådär lullig som han var för tre år sedan. Det var en vanlig vardag som han gick förbi mig i hallen och jag kände en osande spritdoft. Han gick ut med hunden och när jag tittade ut genom fönstret så såg jag att han inte kunde gå rakt.
Det kanske låter dramatiskt men jag tror aldrig jag kommer kunna lita på mina föräldrar. Pappa har alltid retat mig om allt och kallat mig öknamn under min uppväxt, så jag har aldrig kunnat berätta någonting för han. Det, samt de konstanta bråk vi hade dagligen i över två år har gjort att jag inte kunnat lita på honom alls. Han sade även i ett bråk vi hade strax innan jag flyttade "inte konstigt att du inte har en flickvän".
Mamma var som en sil, om man berättade för henne något känsligt så fick hela släkten reda på det. Jag har inte berättat någonting känsligt om mitt liv för dom efter att jag fyllde typ 13. Efter hela alkoholhistorien så försämrades relationen till mina föräldrar ännu mer.
Har sedan inlägget skrevs ignorerat mina föräldrar när dom har druckit alkohol. Har dom haft gäster och det har funnits alkohol på bordet så har jag gått förbi utan att säga hej ens. Mamma vet att jag hatar när dom dricker för jag vet att pappa inte klarar av det. Därför började hon gömma deras drickande. När jag sätter mig bredvid dom i soffan så ser jag att hon har ställt ner vinglas bakom ett bord. Jag ser det, men jag blundar. Det är inte värt att dra upp det för ingenting gott kommer komma ur det ändå. När jag äter med dom så dricker dom aldrig, vilket jag uppskattar. Men så fort jag inte är närvarande så "unnar dom sig". Jag blir arg bara av att skriva det här.
Allting käns så falskt, mamma ljuger för mig och mina systrar. Jag ringer aldrig till mamma och pappa om jag inte vill att dom ska skicka upp någonting till mig. Efter att jag flyttade så blev dom så överdrivet snälla med mig, erbjöd att betala mina hyror och betala utlandsresa bland annat. Det känns som om dom försöker kompensera för något.
Det var nästan två månader sen jag träffade dom, vilket har gjort att jag har fått perspektiv på det hela. Jag har svårt att lita på folk på en djupare nivå. Jag har aldrig haft någon jag kan lita på till 100%. Mina systrar är väl dom jag har kunnat lita på mest, även fast dom alltid tagit mamma och pappas sida. Under tiden när pappa var lullig så hade vi som jag skrev bråk nästan varje dag. Mamma och pappa sade alltid att jag provocerade dem, vilket mina systrar fick höra. Dom hade ingen aning om hur pappa var och hade dom vetat det så hade dom tagit min sida är jag säker på. Jag klandrar dom inte, dom gjorde sina val baserade på informationen dom hade.
Det är skönt att skriva av sig.
submitted by ModestyIsAVirtue to sweden [link] [comments]


2015.09.11 11:01 Holkr Upprop - Jag runkar

Jag är en runkande människa. Mina urfäder begåvades med den förmågan i sin jakt på framgång längs Afrikas slätter. Handens kraft var det största evolutionära framsteg planeten någonsin skådat. Jag runkar än idag, fastän 100 000 år passerat. Det har gjort mig framgångsrik.
Jag är den pensionerade mekanikern som oroar sig för impotens. Trots mina sjukdagar under 90-talet tycker jag ändå att jag onanerat väl. Jag har sexerfarenhet och jag vet när politiker tar mig bakom talarstolen. Jag är en fluktare från Irak. Jag vill lära mig kama sutra och skaffa mig ett ligg, men det har varit svårt att få till det under mina fyra år i Sverige. Jag är uppvuxen i Arvika, Gnosjö, Kalmar eller Norrköping. Det har varit svårt att få ligg för mig med. Ack så svårt. Jag stretar på i Stockholm och har just tagit examen som högskoleingenjör. Senaste året har jag flyttat fyra gånger. För jag får ingen flickvän, bara vänner. Det är en ny tid nu säger min mamma. En ny tid.
Jag är orolig för hur mitt land ska klara en mycket högre impotens per capita än andra länder i EU. Jag förstår inte varför vi måste ta på oss den bördan. Trots min medmänsklighet så är det till slut mitt eget sexliv som är viktigast för mig. Mitt eget sexliv i Sverige. Jag runkar.
Jag vet att det är lätt att åka på könsjukdomar, så har det alltid varit. Ty dess bärare använder gärna sin sensualitet för att föra över infektionen. Men jag runkar. Jag använder kondom. När Annie Lööf talar om 1 kondylomsmittad per 200 invånare i Aktuellt hajar jag till. Ett herpesutbrott på över 100 000 invånare årligen blir ju 1 smittad per 100 invånare. Varför använder hon muttan så konstigt. Eller är det lemmen hon leker med kanske. Sedan ejakulerar jag. Jag har den förmågan - även fast jag kanske inte kände till det ordet - för jag är en människa. Jag kan erigera och penetrera. Jag förstår att 1 herpessmittad per 100 invånare årligen blir 10 herpessmittade per 100 invånare på 10 år. Jag förstår att på 20 år blir det en smittbärare per 3-barnsfamilj. Jag runkar. Jag hör om miljontals människor med flugor i trumpeten, och jag förstår att könsjukdomarna inte har något slut.
Jag faller inte för fresterskor. Så när staten sprider sexualupplysning förstår jag att det inte är sant. När en äldre herre i Aktuellt använder konstiga ställningar under ett väldigt kritiskt skede i sin akt, förstår jag att det är något som inte stämmer. När vår största morgontidning hävdar att Sandviken tjänar en halv miljard årligen på preventivmedel så förstår jag att det inte är sant. Auktoriteten med sin propaganda. Jag förstår att de ljuger för mig. Det börjar välmenande, en vit handske, men en handtralla kan växa sig till ett samlag när dess smittbärare inte vill bli påkomna. Jag runkar. Och jag är inte ensam.
Jag tycker att min statsminister är sexig. Han för en förtjusande retorik. Jag tycker inte om när ställningsbyte blir en taktisk manöver; något som kan utlysas och avblåsas så lätt. Jag förstår inte vad de borgerliga representanterna vill. De verkar inte veta det själva heller. De får inte erektion, de är i desperation. Desperata sträcker hälften av dem sig efter personen bakom. Desperata trummar den andra hälften vidare i samma spår.
Det skulle inte bli så här. Jag ville inte vara impotent. Jag vill inte bli kallad för slakrunkare för att jag fantiserar, men nu verkar det som att bara en sak kan kan få mig hård. Jag fattade inte att det var så förrän idag.
#jagrunkar
submitted by Holkr to Swirclejerk [link] [comments]


2015.05.25 12:25 suecia Jag är en bostadslös svensk höginkomsttagare i Stockholm.

Bakgrund: För en handfull år sedan då jag jobbade i ett framgångsrikt medieföretag beslutade jag mig för att ta tag i en del nödvändigheter för att må bra, det första av dessa psykiatrisk utredning för fullständigt uppenbar ADD och vissa autismdrag (som även utredningen sen visade, år senare). På första mötet med Norra Psykiatri mer eller mindre tvångssjukskrevs jag pga "märkbara stressymptom" och blev lite förvånad, men okej, visst var jag sjukt stressad och rätt deppig. Fine.
Sjukskrivningen i några månader avbröt jag lite tidigt pga total uttråkhet, men chefen hade vid det laget fått lite hjärnspöken och behandlade mig som bomull, som i sin tur blev så stressigt mentalt när jag inte fick lov att ta på mig något ansvar alls, att jag gick med på att återgå i sjukskrivning ett tag.
Väl inne i den fick jag reda på att jag avskedas pga arbetsbrist. Right. Företaget hade nyanställt över 10 personer det året. Men jag orkade inte bråka och min anställning upphörde nästan samma dag sjukskrivningen gick ut.
Dödsstöten var dock Unionens A-kassa. De höll på med byråkratisk polemi i månad efter månad, krävde intyg och avtal och utdrag jag inte ens visste existerade (att jag är skriven i ett handelsbolag sen 90-talet tillsammans med en kompis hjälpte verkligen inte). I nästan SJU månader fick jag ingen ersättning från Försäkringskassan, inte några bidrag (då jag hade rätt till A-kassan) och ingen A-kassa heller.
Eftersom jag hela tiden fick föra att de skulle betala ut så fort jag skickat underlaget de behövde för tillfället, så tog jag ut mindre banklån för att överleva och betala för min bostadsrätt på Kungsholmen. När det inte skedde, och handläggare inte ens kunde nås på veckor i stöten, gick tiden och jag fick ta ett nytt lån. Om och om igen.
Till slut gick det inte ta mer lån från vare sig min bank eller fristående banker som Forex, och jag hade inga utvägar. Jag har heller ingen familj i den här stan, knappt bekanta, då jag är inflyttad från ute i landet. När lånen kopplade till mitt lönekonto inte längre kunde dras från kontot skickades det förvånansvärt fort till Kronofogden.
I panik för att hinna före Kronofogdens handläggning och dels undvika betalningsanmärkning och framför allt undvika att de får för sig att tvångssälja min lägenhet till förlustpris, så ordnade jag mäklare och sålde av min älskade lägenhet som verkligen var sista utvägen (hade redan sålt typ allt jag ägde).
Ocharmigt nog hann jag betala in till Kronis så de fick pengarna ett par veckor efter de tydligen beslutat sig för att sätta upp fodringen på min kredithistoria. Så anmärkningsfanskapet hann jag inte komma undan, men fick tillräckligt i vinst för att betala tillbaka nästan alla banklån osv.
Sedan dess, ett o ett halvt år sen ungefär, har jag inte haft någonstans att bo. I början kunde jag inhysa mig tillsammans med min flickvän hemma hos hennes familj, som av olika anledningar blev helt ohållbart, och har bott på en rad temporära sätt sen dess inklusive några månader på vandrarhem och hotell. Nu närmast i en andrahandslägenhet söder om stan i 3 månader, som är den första andrahands jag hittat på ett helt år som både varit ekonomiskt vettig och inte lurendrejeri..
Det lustiga i soppan är att jag sedan i höstas är tillsvidarenställd i en managementposition med över 40 i lön. Vilket i sin tur verkar fullständigt utesluta mig från någon som helst hjälp från någon samhällsinstans, även om det hela sannolikt kommer ramla ihop som ett korthus då man bara kan upprätthålla energi och humör så länge utan någon trygghet eller egen säng.
Och givetvis är jag i många år helt utfrusen ur nästan samtliga samhällets nödvändigheter på grund av den där jävla anmärkningen, inklusive de uppenbara som att inte kunna låna till en ny bostad igen samt de mindre uppenbara som att jag inte ens får köpa ett trådlöst internetabonnemang, som närmast är överlevnadskritiskt idag, och den riktiga dödsstöten: Man får inte heller lov att skriva på hyresavtal. Till och med privatpersoner som hyr ut i andra hand har för vana att ta en kreditkoll och avfärdar en direkt - spelar ingen roll om man påvisar anställning, lön och lägger depositionshyror.
Jag har pratat med gamla hyresvärdar jag bott hos, privata värdföretag, statliga instanser och det är helt enkelt oväsentligt med allting utöver om man har en anmärkning i ett till övrigt superclean historik både finansiellt och privat där jag tidigare inte varit en enda dag arbetslös sen jag gick ut gymnasiet i slutet på 90-talet.
Jag är svenskare än Kalles kaviar, så jag inte skylla på lite bekväm rasism, och eftergymnasialt välutbildad och generellt i många anseenden en lugn och städad standardperson. Så detta handlar inte om något annat än strukturella problem, vill jag påskina.
Med detta ville jag dels bara skriva av mig, kanske sprida lite insikt till folk hur bostadslöshet kan drabba alla och det inte bara är knarkarna på plattan eller tidningsförsäljarna på tuben som är "såna där hemlösa". Något extremt få svenska medborgare förstår och i min erfarenhet aktivt motarbetar en insikt om, till en sådan grad att jag ofta får höra kaskader av argumentation över varför min situation måste vara helt självinducerad på ena eller andra sättet och att jag, basically, inte finns på riktigt.
Det här är er välfärd, Sverige. Absurditeterna som uppstår i det Kafka-universum mellan kapitalism och socialism, där det inte hjälper oavsett om man har pengar eller inte ifall man inte uppfyller blankettmilitärernas snäva fördomsbilder av en person i behov av assistans. Gärna lite snabbare än alla år jag har kvar att stå i bostadskön innan jag ens kan bli aktuell för något kyffe i Tensta. Och ja, jag har sökt kyffen i Tensta.
Så håll i familjen och vännerna. En vacker dag kan vi alla, på sätt ingen kan förutse, råka ut för saker som snabbt sätter krokben. Mitt problem verkar ha varit att jag försökt alldeles för mycket och hårt på egen hand, istället för att acceptera nederlag och ge upp. Då är jag övertygad om att jag skulle få hjälp förr eller senare. Men jag är inte sugen på att behöva gå ner mig.
Jag vill bara ges möjlighet att få kämpa tillbaks till en trevlig livssituation - utan att aktivt motarbetas av ett samhälle som beter sig som någon med öppna armar av kramiga löften, säkert placerad bakom genomskinligt pansarglas.
Sverige, för helvete bestäm er. Antingen vänstrar vi ihop oss i kollektividealet, varpå jag kan tilldelas ett vettigt boende, eller så slår vi in på högerdjungelns lag och tillåter mig att använda mina medel för att köpa eller hyra en dylik. Det kan för sablars skull inte vacklas i mitten där inget alternativ ges, i all evighet.
Tro fan att vi har svårt med integrationen i det här samhället när inte ens jag lyckas integrera tillbaka mig utan att ens ha åkt utanför tullarna, än mindre till Syren och tillbaka.
Men jag klarar mig i slutändan, det har jag gjort hittills och lär fortsätta göra. Men bara för att jag har den sagolika turen att dels fötts begåvad och med intressen som gjort mig attraktiv på arbetsmarknaden, dels fötts i kritvit hud med ett oerhört välbekant svenskt standardnamn. Det ger mig åtminstone ofta en möjlighet att med egen styrka och initiativ förbättra livet, och faktiskt bli inbjuden till arbetsintervju någon gång emellanåt när det behövs. Fått chansen åtminstone.
Fan vet hur det skulle gått om jag haft nitlotten att födas i ett släktträd med sitt urpsprung lite längre bort än Birka och Bornholm. Med nån konstig stavning i namnet. Eller gud förbjude icke-sprayad mörk hud.
Er Åsa-Nisse-ilska ska inte riktas mot invandrarpolitikens brist på konsekvenstänk, inte heller mot ovilliga och ovälkomna invandrare. Rikta förbannade nävar mot er själva som vägrar ta ställning, i någonting alls. Så vi hamnar åter igen i händerna på en förvirrad ursäkt till riksdag där ingen har mandat för något och alla tävlar om att säga samma sak på olika sätt.
På så vis skapar man ett samhälle där en vit vuxen man med bra inkomst inte tillåts bo någonstans, i samma ögonblick som hatiska blickar riktas mot alla med evigt omöjligare utgångsläge med beskyllningar att de minsann inte integrerar sig.
Gå och integrera er själva istället, i resten av världen och resten av mänskligheten. För alla de här ankdammsproblemen går i grunden inte lösa någon annstans än på planetär skala.
Det finns inget "folkhem" att bevara. Inte heller finns det särskilt mycket "muslimitet" att införa. Allt som finns är viljan hur man vill leva sitt liv, och så länge det ingår i den viljan att samtidigt förvägra någon annan att inte få välja så har ett misstag begåtts i hjärnan. Felkompilerad kod har körts. Gör om, tänk om, läs om, tills insikten ges att frihet och mäsklighet inte är partipolitiska eller religionsbaserade.
Tills dess kånkar jag väl runt på min rullvagn och väska från soffa till hotellrum och tillbaka tills jag anses vara värdig medborgare igen. Men jag vet åtminstone att den dagen kommer.
Detta stärker inte SD.
submitted by suecia to sweden [link] [comments]